Ett dygn av upplevelser fick Rosersbergs A-flickor, vara med om i Norrtälje.
Att spela handboll är en sak, att kliva upp med en säkerhetslina på niometers höjd är en helt annan sak. Det vet större delen av Rosersbergs IK:s A-flicklag numera.

Att skapa ett vinnande lag finns det många olika sätt att göra. Det vet Robban Zetterquist, tränare för RIK-laget.

-Under mina år som ledare vet jag att ett lag bygger vi inte bara på att passa bollar till varandra, eller skjuta på våra målvakter, eller att sätta sig i bilen och åka till matcher.
-Nej, det är att skapa en grupp och det gör vi när vi exempelvis inte är i vår "hemma vardag", att komma fram till en uppgift och veta, att det går inte att vända hem utan att lösa uppgiften. Det är för mig lagbygge, att känna varandra på pulsen. Men det viktigaste är att får vara med och uppleva saker och ting under tiden, som jag som spelare spelar handboll, säger Robban Zetterquist.

Robert vet vad han pratar om. Han har varit med förr.

16 förväntningsfulla spelare samlades i den stora familjen Kuller-huset i Norrtälje. Budskapet var enkelt vid ankomst.
"Ta på er varma kläder".

Den underbara lördag med sol, starka & småkyliga vindar, torr luft och ett glatt humör siktades in till det gamla militärområdet LV3.
Mitt ute i skogen möts vi upp av Eventbanans folk. När vi blickar upp mot trädtopparna var det ett samlat budskap som hördes.
-Shit var högt!

Höghöjdsbanor finns på ett antal platser i Sverige. Klättring på det här viset är känt och starkt intresse i bland annat i Frankrike.

Tydliga säkerhetsinstruktioner gav personalen (Anna & Mats).
Hjälm på, selen runt midjan sätts på och sedan är det dags.
Lagkapten Kristin Thorliefsdòtir, var först i väg. Nio meter klättring upp med hjälp av stege och säkerhetslina, och sedan över gångbroar, hopp över träd, balansgång och mycket där till.
Efter första stationen så startade nästa och sedan var snart hela laget uppe bland träd, svajande grenar och en rad hinder som skulle klaras av.

Det var många nervösa stunder, men det bjöds också på häftiga stunder, att exempelvis visa mod, energi, kraft och kunskap.
- Jag tycker det var roligt. Här sätts alla på prov och med god hjälp och stötning från oss alla, så klarade vi av detta, sade Kristin efteråt.

För en del var det skrämmande upplevelser och fick ta det sakta (med all rätt) och när sista stationen "fritt fall" sittande som en träpinne var det bara en njutning att komma i "mål".

- Jag måste få säga det att den här gruppen var modiga och jobbade väldigt bra. En mindre bragd får jag säga, berättar Mats, som är själv klättrare och ha byggt upp denna bana. Intill banan så finns det ytterligare två banor med varierande svårighetsgrader.

Efter en stark prestation så väntade hederlig utomhusgrillning med handplockade skogspinnar och glada tillrop över vad spelarna hade genomgått.

Bad och bastu stod på programmet efteråt. Varmt välkomnande kan vi berätta.

På kvällen serverades i form av långbord en trevlig och gemensam middag.

Kvällen fortsatte  med dansframträdande av lagets egna "dans-drottning" Florencia.
Hur det slutade förtäljer inte i denna text, det är bara att spekulera och gissa hur det gick.

Stort Tack. Eller tusen tack till hela familjen Küller och Susanne Wedin för ett gott samarbete, denna minnesrika lördag med övernattning också.

Rosersbergs IK Handboll